I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 25 februari 2018

Mor & dotter!

Vi har lyckan att njuta, av att vara nära, i ömheten och det innerliga. Att vara här i nuet och ändå spara det i minnet, stunden som är du och minnet som blir vi.
Sida vid sida, samtalen, pladdret, den kärlek som är och den tid som är vår. Sinnenas förnimmelser blir till medvetenhet om minnenas förgänglighet. Vi vill spara i en ask, i ett ord, en sång eller doft. Här är den tid vi har och som vi vill ska komma igen - i tanken, i viljan att det ska upprepas, upplevas åter och återigen.
Jag andas dig, är din vardag om än med guldkant. Du är min värld, mitt allt, mitt bättre jag och min ödmjukhet inför livet och den evighet som är bortanför. Det finns en förundran i den kärlek jag känner inför dig och den lycka av att du är en del av mig. Älskar dig till rymden och tillbaks, Juliette.

fredag 9 februari 2018

En oemotståndlig tjej och en bra dag!

Späckad dag, högt tempo med arbetsuppgifter som avlöser och faktiskt överlöper varandra. Det går i ett och inget är det andra likt. Men, så kul det är! Fartfyllt, inspirerande, energiskt och så fantastiskt roligt. Och som om det inte vore nog så finns där en hel drös med härliga människor. Idag mötte jag en av dem, hon med det ständiga leendet, den där aningens lite fräcka anspelningen och med ett skratt som smittar som värsta influensan. Leendet var inte lika brett idag och hon såg ut som om hon skulle behöva andas lugnt, djupt och länge. Vi pratade bort en stund, kikade på lite grejer i datorn samt fixade och donade. Så här fortsatte min arbetsdag, mer datorkrångel (läs skrivarkrångel), nåt lösenord här och en inloggning där, fel webbläsare och fel inloggning och ingen skrivare alls. Avslutningsvis blev det då äntligen lite slöjdtid i slöjdsalen och plötsligt kom eleverna från fritids och var lite sugna på att hänga hos mig och vad kan vara mer ok än det. Hursomhelst har jag känt en tung kropp hela dagen, trött och hängig och det passar ju aldrig, de där sjukorna. Insåg dock att morgondagens Karlstadtripp kanske blir till sängliggande i stället. Precis när jag ska till att ta kväller så plingar det i min mobil. Det är från henne, denna glada, härliga, underbara människa! Hon skickar ett pm i Messenger och jag blir tårögd av glädje och värme när jag läser det hon skriver till mig.
Jag är så innerligt glad att denna härliga tjej bara finns runt hörnet om och när jag behöver en kram. Även om influensan ligger på lur gav detta pm en varm kick och det är det som kallas healing, Helena.