I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

lördag 14 oktober 2017

Sorg och saknad!

Så knackar den på igen - sorgen. Den lurar lite så där bakom dörren för att plötsligt bara finnas där och ta plats. Vi säger ofta om sorgen att den är självisk och det är nog sant men den är ju en saknad som gör ont. I livet fyller vi våra hjärtan med människor som betyder mycket för oss. Vi delar upplevelser, vardag och vi finns där för varandra. Så plötsligt en dag är det slut. Allt blir till minnen och det finns inte längre ett sedan. Det bildas ett tomrum i  det fysiska rummet och i hjärtat känner vi sorg och saknad. Vi minns och det gör ont för att det inte finns mer minnen att få. Saknaden och tomrummet ger plats åt sorgen och tårarna men till slut fyller minnena våra hjärtan. Inget kan ta ifrån oss dem och så småningom lindrar de vår sorg.
Just nu är min saknad och sorg stor och bedövande. Någon som betytt oerhört mycket för mig och de mina har lämnat denna världen. Kvar har vi massor med fina minnen som än så länge gör ont men som vi ömt kommer att bevara i våra hjärtan. Men nu är det tomt så ofattbart tomt och sorgen finns där överallt, i en tanke, en bild eller i just det där fina minnet. Ja, sorgen är självisk men den hedrar också den saknade och du saknas oss.

fredag 6 oktober 2017

Juliette 20 år!

Idag fyller hon år! Hon Juliette! Idag för 20 år sedan förändrade hon våra liv. Hon kom med liv och lust och gav för alltid hösten ett nytt ljus. Det är svårt att förstå vart tiden tog vägen och hur det kunde gå så snabbt. Samtidigt har jag njutit och tagit vara på varje minut och sekund. Minnen sköljer över mig och de berör så starkt. Det finns så mycket skoj vi gjort, en massa tråkigt också förstås. Tuffa saker har hänt och hisnande upplevelser. Allt har vi dock tagit oss genom - tillsammans, hand i hand. Jag har lärt så mycket av dig och jag hoppas att jag gett en del tillbaka. Du är min förebild, min allra bästa vän och det är en otrolig känsla att få säga att vi aldrig varit osams och veta att det är sant. Visst har vi diskuterat och inte alltid tyckt lika, visst har vi missuppfattat ibland men alltid rett ut det. Och det är så vi är, du och jag, nära och alltid beredda att mötas på halva vägen.
20 år! Vuxen, lärarstuderande, sambo och Göteborgsbo. Visst är jag en stolt mamma men mest över de goda värderingar du bär med dig. Ditt engagemang och din tro på att du kan göra skillnad och att det går att förändra om viljan finns där. För första gången vaknar du inte i din säng, hemma i flickrummet, på din födelsedag och visst är det konstigt men närhet mäts inte i mil och vi vet båda att vi finns, oavsett avstånd. Det är klart att det är lätt att bli nostalgisk, lite vemodig också men det är så gott att veta att vi har så mycket framför oss. Så min allra käraste Kickunge, du som förändrat inte bara min inställning till hösten utan hela mitt liv och som fortsätter att lysa upp och ge mig kraft att vara den förebild du förtjänar, innerligt grattis på din 20-årsdag. Jag älskar dig, Juliette!


































Min absoluta favoritbild! Du och jag!