Bokmässa och yttrandefrihet

Bokmässa i Göteborg! Jag har alltid drömt att om att åka dit men aldrig kommit mig för. Böcker har varit min dörr och biljett till världen och till kunskap. I år hade det varit extra spännande att vara där och frottera bland böcker och författare då dottern jobbar för Adlibris som är på plats. Så coolt och spännande. Hursomhelst blir det inget besök i år heller och kanske det är lika bra. Den debatt som stormar och har stormat om det som pågår, både utanför och innanför bokmässans väggar, skapar långa skuggor kring evenemanget. Det finns de som vägrar delta på grund av andras deltagande och istället skapar alternativa evenemang. Frågan är vad det gör med vår yttrandefrihet. Men frågan är också vad konsekvensen blir när vi släpper in dem som inte tycker att alla, oavsett kön, religion, etnicitet, sexuell läggning mm, har lika rätt till densamma. Idag marscherar, på Göteborgs gator, män och kvinnor med tillstånd, mot just allas lika rätt. Varhelst jag följt massmedia, sociala media eller samtal senaste veckan så har detta fått otrolig uppmärksamhet. Jag skräms av det utrymme stöveltrampet kräver och får. Tänk om vi bara kunde ignorera dem och låtsas att de inte fanns. Eller som jag hörde radiorösten så klokt reflekterade över igår, i bilen, på väg hem: "om ett träd faller i skogen när ingen hör, hörs det då?" Och kan vi då tänka lika om nynazisternas marsch idag? "Om ingen är där och ser dem marschera, finns de ens då?" Innerst inne vet jag att vi varken kan eller får förneka dess existens men jag vill inte heller ge dem plats. Yttrandefrihet javisst, så länge den inkluderar alla.

Perspektivvurpa!

Vi har så lätt att fastna vid våra egna brister och analysera dem medan vi borde se våra styrkor och fokusera på dem. Lättare sagt än gjort!

"Frälst"

En helt vanlig tisdag blev till en tisdag att minnas. Lång arbetsdag och så en kvällsföreläsning på det. Kanske inte det ultimata men vem har sagt att en kan få allt. Hursomhelst kändes föreläsningen relevant och jag var i gott sällskap av härliga kollegor tillika vänner. Dock kunde jag inte ana att jag skulle gå därifrån uppfylld och upprymd som om jag hade varit på ett väckelsemöte. Först och främst fick jag skratta så gott och så innerligt att tårarna rann. Sedan rann tårarna inte bara av skratt utan på allvar och för att det berörde. Jag som älskar ord och ständigt samlar på nya fick ett smörgåsbord serverat. Där kom ord som känslovilla, som är som att se i syn men det är känslorna som villar med en. Avundfrisk är väl ett helt fantastiskt ord som borde användas oftare. Ordet pilotplats gillar jag skarpt och då särskilt med innebörden att det är jag som tar kommandot och har en plan och inte blir någon annans plan. Smaka på ordet mikrovana och få känslan av att förändringar går att få till och att det räcker gott med ett litet steg i taget. Ord som högmod, egenkär och självgod som nästan är förknippade med dödssynd, ikläddes helt andra dräkter och fick en positiv klang och betydelse. Egenkär, det är klart en ska gilla sig själv för det är ju den person en ska leva med hela livet. Självgod är ju faktiskt att vara god mot sig själv och ta hand om sig själv på bästa sätt. Högmod krävs för att nå framgång - det krävs mod för att sikta högt.
Mycket av kvällen kommer jag att ta med mig och kanske främst upplevelsen av att någon fick mig och alla andra att stå upp, rikta händerna rakt upp i luften och rockvråla av glädje - i total besinningslöshet. Fortfarande undrar jag om det var jag som gjorde det där.
Kvällen var fylld av så mycket mer än jag kan pränta ner men om du får chansen att lyssna till Jesper Carun - ta den! Och gör det med någon/några du tycker om, det förhöjer allt ytterligare en dimension. Så vi fortsätter i morgon med att inta en strålande, glimrande, gnistrande och fullständigt underbar torsdag.