Använd!

På en krok i köket hänger en handduk, en handduk som kan användas till mesta och är helt enkelt oumbärlig men utbytbar. Den är lite solkig och har sett sina glansdagar fara förbi. Här och där är den nött, ja till och med kan där anas små hål. Mönstret är klassiskt och gammeldags och kvalitén är hederligt hemvävt. Trots den påtagliga åldern funkar den alldeles utmärkt i sitt användande. Den får kristallglas att gnistra klarare och kastruller att blänka. Fast den ibland används till smutsiga och kladdiga händer blir den som ny efter en tvätt och mangling. Ja, hålen finns kvar och visst är den sliten men den är ju trots allt väl använd. Jag känner lustigt nog igen mig i den där handduken. Använd och sliten och kanske behöver jag också bli omhändertagen för att bli som ny, dock med lite skavanker med ålderns rätt.

Ärligt!

Ur högtalarna strömmar musik från en av  Spotifys top 50 listor och kreativiteten flödar. Varje slöjdlektion är som en ny föreställning med ny publik och nya aktörer, det är bara regissören som är densamma. Tempot är högt, rösterna är många och de försöker ivrigt att överrösta varandra i hopp att få hjälp först. Det finns ett kösystem som gäller men som alltid är det undantagen som bekräftar regeln. Att ha ögon i nacken är en av de bästa egenskaperna hos en bra slöjdlärare. Det gäller att bromsa och coacha i rätt tid och på bästa sätt. Att inte bara svara, visa och göra utan ge tid och utrymme för eftertanke och egna lösningar. Tillsammans kan vi nå till synes omöjliga resultat och det är fantastiskt! Ofta får jag frågan om vilket jobb jag tycker är roligast, att vara slöjdlärare eller klasslärare. Det är otroligt svårt att svara på även när eleverna säger: "svara ärligt! " Men ok om jag måste välja så är det nog slöjdläraren i mig som vinner. Ärligt!  I alla fall nu!

När flunsan sagt sitt!

Den är här nu! Influensan, förkylningen, hostan och snuvan. Kärt barn har många namn eller öknamn kanske är mer rätt. Näsan rinner, bröstet spränger av hosta och kroppen vill inte alls det som jag vill. Andfådd av att bara ta mig från punkt A till punkt B. Lite löjligt är det att gnälla över. Ett övergående virus är något att ta sig genom och förbi. Typ att bryta ihop och komma igen! Ta det lugnt, låta kroppen vila lite. Passa på att se den där filmen eller läsa den där boken. Eller varför inte bara inta soffläge och njuta av en kopp te, tända ljus och bara vara. Njuta av att kura inne i stugvärmen när höstrusket rasar utanför. Jobbet klarar sig några dagar utan mig så det är bara att foga sig. Men det är just det som är kruxet i kråksången. Jag vill inte foga mig,  jag vill bestämma själv. Och jag vill inte kura, soffhänga, läsa eller något annat när jag själv inte får välja. Jag vill vara pigg, gå till jobbet, vara trött efter arbetsdagen och då välja min avkoppling. Nu är det löjligt igen, jag vet. Men jag önskar att jag fick bestämma att nu är det nog och det får jag ju snart, om jag väntar tills flunsan sagt sitt.