God jul!

Nu är da'n före doppareda'n inne och trots att ingen snö lyser vit må julstämningen infinna sig. Det lyser varmt i alla husen och inne brinner adventsljusen. Pyssel och prassel av papper och klappar, från köket kommer dofter av blandat slag. Skinka och saffran med köttbullar till och laxen vilar bredvid knäcken i lådor. Granen väntar på glitter och kulor och visst väntar vi alla en smula på tomten. Elvis sjunger julsånger i takt med dammsugaren och räven raskar över bonat golv. Julstämningen infinner sig till slut och ljusen glittrar i både gran och barnaöga. Klapparna ligger under granen och maten finns på faten, nu lider det mot jul. God jul på Er alla i kojor och slott, låt klockan slå tolv och ringa in till julefrid.

Utflygning!

Så har ytterligare en unge lämnat boet. Ett nytt litet rede har inretts och vingarna har burit mot nya mål. Här hemma ekar tomheten och tystheten är ibland öronbedövande. Det har krävts stora omvandlingar och då inte bara känslomässigt utan även utrymmesmässigt. För att fylla tomrum och för att få saker på plats har vi gjort rokader. Garderober hit och bokhyllor dit, bäddsoffa in och gammal säng ut och en massa annat på tippen. Nu börjar allt ta form och det blir så bra. Men ändå svider det i hjärteroten av saknad av det som varit och aldrig kommer att bli igen. Var sak har sin tid och det gäller att växa med och låta var sak ha sin gång.  Även om det gör ont när ungarna lättar ankar så fylls ändå hjärtat av en stolthet över att de faktiskt står på egna ben. Att få längta och sakna kan ibland göra gott och återseenden är desto kärare.

"Lilla vackra Anna..."

Det finns en väldig massa fina "Annor" runtomkring som är väl värda sin dag. Min svärmor, som stått ut med mig i 30 år, heter Anna i andra-namn. Min fina, fantastiska dotter heter Anna, ja också som
andra-namn. På jobbet har jag toppen-Annor som jag är väldigt glad över att de finns. De är personligheter som jag tycker om att möta varje dag och de finns där när man behöver dem. En fin Anna, vars son jag fick äran att låna i fyra år och som i en annan tid eller värld och med andra förutsättningar skulle ha varit en nära vän. Min engelska-fröken heter Anna i sitt dubbelnamn och hon har verkligen inspirerat mig till mitt yrkesval.  En gammal vän sedan länge svunnen tonår heter Anna och det är många minnen vi delar om än på håll.
Häromdagen var det alla vackra "Annors" dag och må deras dag ha varit fylld av det de förtjänar.

Ny dag!

Vilken tur att det finns nya dagar, nya givar och nya chanser. Dagar att ta vara på och njuta av, oavsett. Nya givar som ger nya kort att spela med och spela ut. Chans att se allt ur andra perspektiv och se möjligheter istället för svårigheter. Trötthet och uppgivenhet skymmer gärna sikten för mod, hopp och lust. Det gäller att dra upp rullgardinen och se klart även i det mörka decembergrå och inte låtas dra ner i det bittra, missnöjda. Nej, låt ljusen ha sin gång att lysa upp och låt julens frid strö sitt lugn över oroliga själar. Njut av här, nu och innerligt
I dag blev en annan dag, igår är historia och morgondagen är oskriven.

Stämning!

Ja, inte är det julstämning precis. Det glittrande, förväntansfulla lyser med sin frånvaro. Budskap om frid på jorden, kärlek och värme överröstas av iskalla toner. Toner om skillnader, om vi och om dom, om pengar och vem som ska få sin vilja igenom. Till varje pris. Det är som om den kalla andan sprider sig. Den får fäste som rimfrost på vindrutan även där värme alltid varit det signifikanta. Det är mitt och ditt och det går inte att mötas. Det mäts och granskas och nåde dig om du klampar in på annans mark.  Det stramas åt och kraven skärps och sakta men säkert släcks den glöd som brunnit så länge och så gärna. Kvar blir en tomhet, en trötthet och en uppgivenhet. Ändå finns där en fladdrande låga som vittnar om att i morgon är en annan dag. Kanske vinner värmen över kylan och visst är det så att så länge det finns liv så finns det hopp.

Advent

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

Den som skrev dessa rader visste inte hur kallt och hur bråkigt det faktiskt kunde bli,  i just adventstid. Prestige och principer tar överhand när den utsträckta handen borde mötas på mitten. Målet är att så split och försätta ett helt land och folk i oro och otrygghet, i just juletid. Ankomst, väntan på ljus, värme och lycka, skuggas av bristen på den gemenskap och sammanhållning som borde enat. Om inte annat för att skapa förtroende och tillit samt ett hopp om att årets julklapp blir till tonerna av:
 Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand...

En mjölkskvätt!

Det är de små tingen som sätter guldkant på tillvaron. En varm kram, en chokladbit,  något gott till kaffet, för att inte tala om en mjölkskvätt i kaffet. Ja, det kan faktiskt göra min förmiddag. Att det finns en liten, ynka mjölkskvätt att hälla i, ack det så viktiga förmiddagskaffet. Om det än bara blir så att det bräcker. Ni vet så där att kaffet blir en aning grumligt. Men det räcker för att jag ska bli nöjd en stund. Det säger kanske mer om hur ofta det är motsatsen än hur lättroad jag är. Mjölkskvättar dräller det inte av på jobbet och det är till och med ont om kaffe om man inte är påpasslig. För tidig inget kaffe färdigt, för sen, ja då är kaffet slut. Så därför är mjölkskvätten med kaffe en guldkant värdig att notera lite extra.