Då är kvällstimmen slagen och oåterkalleligen väntar morgondagen på att få möta upp med nya timmar och minuter. Sekunderna tickar obönhörligt fram mot den uppsatta tiden och det är bara att bita ihop och komma igen. Eller kanske det är underförstått att det borde gapas mer och större än nånsin förut. Filuren som sitter på min ena axel stammar lite försiktigt med osäker stämma att det kommer att gå så bra så. På den andra axeln sitter däremot en envis liten djävul och menar att om det aldrig gått bra förut varför skulle det göra det nu. Hursomhelst så har kvällslugnet drabbat mig och det känns som om sömnen kommer att ta över tanken. Och alla vet vi att morgonens gryning är lättare att tas med än nattens långa skuggor. Dessutom är det bara ett dygn innan det är över för denna gång.
Hur många?
måndag 31 mars 2014
söndag 30 mars 2014
Mål och lärande!
Överallt, vart man än vänder sig, så dyker skolfrågan upp som gubben i lådan. Tyvärr är det mycket negativt som lyfts fram och det kan ibland kännas tungt att vara en del i en värld som bollas runt av alla oavsett kunskap, insikt eller förståelse. Skolan och dess lärare är ett hett villebråd som till och med kan skadeskjutas utan påföljd. Trots allt detta går mina fötter fortfarande med lätta steg till jobbet. I klassrummet, tillsammans med eleverna, strävar jag envetet mot mål och lärande. Det är det som är min verklighet oavsett den debatt som pågår i media mm och jag hoppas att det reportage som NA just gjort hos oss kommer spegla just detta. Jag är i alla fall stolt över det vi åstadkommer - jag och eleverna- tillsammans.
söndag 23 mars 2014
Välkommen Herr Knut!
Tänk att en blick genom ett fönster kan förändra så mycket. En grå och till synes ganska trist dag är i vardande. Solen räcker inte riktigt till för att himlen ska vara blå och det mulna är heller inte tillräckligt för att dagen ska vara något att gnälla över. En ledig dag ligger framför och väntar på att fyllas med allehanda göromål, mest jobb ska erkännas. Med en god frukost framför med nybakt bröd och nybryggt kaffe, i gott sällskap dessutom, har jag inget att klaga på. Ändå är liksom lusten lite borttappad eller kanske mest drivkraften. Det är då allt förändras, ett ögonkast senare rinner livsglädjen genom mig igen. Där utanför i vår trädgård har vi finbesök nämligen. Herr Knut är tillbaka, allas vår efterlängtade bofink som lovar att nu är våren här på riktigt.
måndag 17 mars 2014
En röst - en kvinna!
Ärligt visste jag inte att jag hade ett hål som behövde fyllas förrän igår kväll. Med stora förväntningar om en härlig och givande kväll, intog jag och dottern Conventum kongress för att njuta av musik under nästan två timmar. Och ljuv musik uppstod. Scenen intogs av en av de vackraste kvinnor jag vet, med en röst som får själen att värmas och huden att rysa. Lisa Nilsson! Med småprat och vacker musik delade hon med sig av sig själv med en härligt raljerande ton ackompanjerad av allvarliga undertoner. Ett potpurri av gamla örhängen blandat med nyare pärlor och önskelåten kom som kronan på verket. När extranumret kom stod den hyllande publiken upp och stämningen var magisk. Där och då uppfylldes hela mitt inre av denna fantastiska kvinna och hennes sång och det var då jag insåg att tomrummet var fyllt. Det som jag inte ens visste att jag hade.
lördag 15 mars 2014
Eken växer i 500 år, lever i 500 år och dör i 500 år.
söndag 9 mars 2014
Svårt att göra rösten hörd...
Det finns mycket att säga som inte blir sagt. På något vis får jag inte till det. Gång på gång försöker jag höja min röst till tals men det blir liksom inget uttalat. Jag anar också att jag inte är så rolig att lyssna till. De flesta ber mig till och med att vara tyst. "Du borde kanske inte säga något", säger de. Lite stukad känner jag mig och det är lite som att rösten inte bär. Och att höja rösten är ingen ide. Det låter inte särskilt trevligt. Nej, det får dröja ett tag innan jag gör min stämma hörd igen. Hur lång tid det kan ta innan... Jag får nog vänta på att luftrören kryat på sig och någon har hittat min borttappade röst.
måndag 3 mars 2014
Besked!
Numera vill man knappt svara i telefonen på grund av alla dessa "försäljare" som ringer hela tiden. Det är en försäkring hit och en tidning dit, det är bredbandsbolag och bokförlag med erbjudanden som är unika - endast för mig. Pensionsbolagen flåsar i luren och tycker att jag är så gammal att det är dags att tänka på ålderdomen. Ofta är Postkodlotteriet på hugget och vill förändra mitt liv till det bättre - eller sämre om jag inte går med. Även postlådan är fylld med sådant jag för det mesta kan klara mig utan och sådant som jag önskar att jag slapp. Då och då, om än väldigt sällan är det något trevligt som väntar, i telefonen eller brevlådan, samtal från nära och kära tex. Idag fick jag goda besked! Det som gör ont och växer är gott och det med besked. Härligt!