Hur många?
måndag 29 juli 2013
Jesper, Olof och Olof!
Så till de finaste killarna i världen, mina stora hjärtan som jag älskar till rymden och tillbaks vill jag just skicka ett så stort GRATTIS på deras namnsdagar. Självklart skickas ett lika stort GRATTIS till min älskade pappa som också har sin namnsdag en solig sommardag.
söndag 28 juli 2013
"Pärakotten"!
Vi bodde i deras pyttelilla sommarstuga, som bara bestod av ett rum. Trångt men mysigt. Sol och bad och promenader i kohagar. På Mullhyttemarken köpte min moster ett par vita sandaler till mig och jag var så stolt och lycklig. Jag hade dem tills de föll isär.
Vi åt "franskakakaka" och "jordgubbegubbgubb" och det var den sommaren som vi myntade smeknamnet "PärakottenPärPär".
torsdag 25 juli 2013
Drivkraft
Trisslott!
söndag 14 juli 2013
Castle!
Sen natt betyder för lite sömn oavsett hur trevlig kvällen innan var. Tidig morgon efter sen natt innebär ännu mindre sömn och såklart konsekvenser. Trött i huvudet och seg i kroppen hindrar mig inte från att ta tag i dagen med gott mod. En god frukost, ägg, smörgås och en stor mugg med kaffe ger mig det jag behöver. Dagen ligger framför mig, oplanerad som ett oskrivet blad. För att ytterligare trotsa tröttheten blir det ett femkilometersvarv i favoritspåret och jag känner mig lite nyttig och nöjd. Väl hemma hamnar jag i soffträsket och den, för sommaren, nya "flingen" nämligen ytterligare avsnitt av tv-serien Castle. Kanske inte för så mycket för dess höga kvalite och djupa innehåll som för dess lättsmälta, aningen komiska inslag och framförallt för sällskapet i tv-soffan.
Isflak!
Livet kan ses som en sjö i islossningens tid. Valen vi gör är isflak som vi väljer att hoppa till för att komma vidare. Ibland gör vi säkra val och tar det närmaste isflaket och ibland tar vi mod till oss och hoppar lite längre. Någon gång hägrar flaken långt där borta, närmare horisonten och vi kastar oss ut i det okända. Kanhända lockas vi av flaket som är farligt nära strömmen och forsen och utmanar oss att våga allt för att vinna. Vi hoppar och skuttar mellan flaken, ibland framåt och ibland bakåt. Vi hoppar utan att tänka och vi överlägger länge och väl innan vi tar klivet. Dock ska vi inte låta oss puttas eller knuffas. Risken är så oerhört stor att trilla emellan. Oavsett hur vi väljer att hoppa eller vilket isflak vi väljer och varför, kan vi inte förvänta oss att det alltid blir som vi vill eller tänkt. Och kanske det inte är det viktigaste utan det är att se till att det inte blir som vi inte vill.