I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

onsdag 23 januari 2013

Mystisdag!

En eftermiddag i veckan, direkt efter jobbet, beger jag mig hem. Ja inte hem hem utan hem till mor och far. Där sammanstrålar jag och dottern över en god smörgås och en kopp kaffe. Här blir vi ompysslade och varmt omhändertagna. Tiden står nästan stilla och det är som om omvärlden för en stund försvinner. Där krymper alla måsten och stress och jäkt läggs åt sidan. Det handlar bara om några få timmar men ack så värdefulla. Vi gör inget speciellt och det är just det som gör det till något alldeles extra. Lite skvaller om vad som hänt sen sist och så pillar vi lite på våra telefoner. Kanske behövs det en hjälpande hand på mobilen eller datorn. För trots att de båda är till åren komna så hänger de med i teknikens framfart. Det är coolt! Med värme i hjärtat ser jag fram emot nästa "mystisdag" då jag återigen får omslutas av värme och kärlek tillsammans med mina älskade föräldrar.

tisdag 22 januari 2013

Syret!

Varje dag går jag med lätta steg till jobbet. Huvudet är fullt av kreativa ideer och pedagogiska förväntningar. Ryggsäcken är tung och kassarna är fulla av verktyg så att jag är väl förberedd på vad än må komma skall. När jag går hem är stegen aningen tyngre, bördan inte lättare och tankarna hotar att spränga huvudet i bitar. Jag älskar mitt jobb! Det är omväxlande, givande och utmanande. Jag är nöjd med det jobb jag gör men ändå räcker det inte till. Hur mycket jag än gör, hur mycket tid, själ och hjärta jag än lägger ner går det alltid att göra mer. När något är gjort fylls det på med något nytt. Kraven ökar, administration och dokumentation tar över, kunskapshålen ska fyllas och förmågor ska utvecklas. Mitt i allt detta finns barnen, med samma behov som alltid, en sko behöver knytas, ett plåster måste på, en konflikt ska lösas och en famn behövs till tröst. Det står inte i läroplanen och är inte lönegrundande men det är det som sätter guldkant på mitt jobb och ger mig syret att orka fortsätta.


torsdag 10 januari 2013

Inte på räls!

Oj, det har verkligen varit en rivstart på den nya terminen. Förändringarnas vindar blåser vilket innebär att det åter är dags att ta nya grepp om ideer, kreativitet och utveckling. Allt under pedagogikens vingar och till det bästa för våra elever.
Ett av skötebarnen ska ses över och inom en snar framtid har vår skola ett nytt, fräscht ansikte utåt, att visa upp. Ett litet ansiktslyft kan man kalla det och till viss del håller jag verktygen i mina händer. Spännande, utmanande och fantastiskt roligt. Det innebär också ett stort ansvar och att infria förväntningar samt leva upp till förtroenden. Inte minst kommer det att krävas att få med alla på tåget. Några kommer skjuta på, några kommer vara med och dra och några åker med på köpet men huvudsaken är att det går framåt om än inte på räls.

måndag 7 januari 2013

En arbetsdag!

Så är vi igång igen! Slut på ledighet med en kut-dag som är startskottet på en ny termin. Härligt att träffa kollegorna igen och allt känns utomordentligt bekvämt och hemtamt. Det är högt i tak på diskussionerna och det känns ändå ganska skönt att vara tillbaka i vardagen igen. I klassrummet är det kallt och tomt och plötsligt slås jag av en saknad efter "barna". Det kliar i fingrarna av att få sätta igång och jobba och jag fyller whiteboarden med planerade arbetsuppgifter. På skrivbordet lägger jag fram kommande högläsningsbok och funderar på hur vi kan arbeta kring den, barnen och jag. Efter att ha ställt undan julen låter jag blicken svepa över klassrummet innan jag sätter nyckelknippan i låset. Jag  känner mig rätt nöjd och hoppas och tror att de små kommer att känna sig välkomna på onsdag. En arbetsdag avslutas med lite nya kunskaper och väl hemma intas soffan för en mysstund innan sängen och en, förhoppningsvis, god sömn väntar.

söndag 6 januari 2013

Julen är på väg ut!

Nu är det bara några få futtiga tickande klockvarv kvar tills julen oåterkalleligen är slut för denna gång. Tomtarna och ljusstakarna är nerpackade i kartonger och kvar står bara julgranen i all sin glans. I morgon ringer klockan för att det är dags att gå upp inte bara för att det är skönt att stänga av den och somna om. Denna julledighet har varit en av de bästa. Jag har fått rå om de mina och det har varit så mysigt. God mat, ja aningen för mycket som vanligt men i gott sällskap är det svårt att låta bli. Nu står vardagen inför dörren men det betyder egentligen bara att det är de dagarnas guldkorn vi får ta tillvara - tillsammans. Gott nytt 2013 - må det bli till det bästa för oss alla!