Förväntansfull på det som komma skall!

Det är så härligt när våren klamrar sig fast och drar ut på tiden. Gäckande varierar temperaturen från minus till flera plusgrader. I lä värmer solen och det ger en försmak av sommaren. Vips leker solen tittut bakom ett moln och så är där en liten kylig vind smygandes runt ryggen och våren är ett faktum igen. I år är det som om det gör ont när knoppar brister för de håller igen och sparar sig. Lite skir grönska kan vi skönja och för var dag djupnar den men bara lite. Det gröna klär grenarna i lager på lager, lite i taget och vi hinner njuta av björkens musöron. Vitsipporna täcker marken med sina vita stjärnor och den blir som en stjärnbeströdd himmel fast tvärtom. Att ta en filt omvirad kring sig, sätta sig bekvämt tillbaka i en baden-baden och lyssna på den konsert som vårens fåglar bjuder på är dagens höjdpunkt. De små fjäderklädda brösten kvittrar en symfoni och det är förunderligt var de får sin luft ifrån när de försöker överträffa varandra. Luften känns ren och orörd som om den intas för första gången och vi blir lite som barn på nytt, spralliga, nyfikna och förväntansfulla på det som komma skall.

Jag saknar också!

I dag när jag kom till jobbet möttes jag av något som berörde mig djupt. Två äldre elever hade varit och hälsat på dagen innan när jag hade gått hem för dagen. På min whiteboardtavla skrev de istället en hälsning. Med min kamera förevigade jag detta som värmde mitt hjärta och gav mig en klump i halsen av lycka. Detta ska jag spara och ta fram när himlen och tillvaron är grå eller när jag tvivlar på det jag gör. För det jag gör, gör jag för att sätta fotspår hos mina elever och när de känner saknad över vår tid tillsammans då känner jag mig nöjd. Tack tjejer jag saknar er också, MASSOR!

Lördag!

Sovmorgon, dusch i lugn och ro och en frukost tillsammans. En bra start på en skön lördag. Bästa bokhandeln i världen får ett besök på grund av att det behöver inhandlas en present. Presenten är till en söt 18-åring som familjen har utökats med. Nöjda och belåtna går vi ut därifrån med, vad vi tycker, är en toppenpresent. Hallsberg bjuder på företagsmässa och vi "springer" över den utan att det blir alltför kostsamt. Lite påfyllning i skåpen behövs så en tur till matbutiken får det också bli. Bästa kaffestället har stängt så det får bli att åka hem och ta en god kopp kaffe. Väl hemma dyker dottern och jag ner i soffan och i SO-uppgiften. Franska revolutionen står som rubrik. Maken överraskar med en bärblandning, glass och grädde till kaffet. Mums! Det är precis den sockerkicken vi behöver för att orka vidare i revolutionens tecken. Visste ni förresten att Frankrike förklarade Österrike krig 1792, men hade inte tillräckligt med män i armén så det blev Österrike som anföll först. Onödigt vetande men lite intressant. Nu väntar sallad med fetaost och Västerbottenostgratinerad kyckling. Inte hann jag göra det jag hade tänkt men dagen har varit mysig och det är huvudsaken, om det nu inte är hatten.

Kunde vara värre!

Vilken röra! Idag har jag suttit på flera stolar, talat med kluven tunga och spelat ut alla roller jag har. Lite identifikationskris skulle man kanske kunna säga. Vem är jag nu? Eller kanske mer: Vad är jag nu? Det gäller att skapa mjuka övergångar inför byte av roll och sysselsättning. Framförallt gäller det att hålla isär begreppen och situationerna. Visst är det rörigt och kontrollbehovet blir inte mindre. Vänta nu, vilket block? Ok, den lappen hör dit! Det där tar jag se'n! Prio 1 eller kanske inte om ... Det får bli prio 2 eller 3 förresten. Full fart, ångan uppe och andan i halsen. Telefonen ringer... Javisst, jag ringer upp om fem... Fem blir tio men uppringt blir det. Stryker tre på listan och fyller på med fyra. Det har ändå varit en bra dag, det kunde ha varit värre, kanske. Nu tar jag kväller!

Hård men rättvis!

Hård men rättvis är ett väl känt uttryck. Världen runtom är hård men jag kan inte påstå att den är särskilt rättvis. En ung man får kämpa för att ta sig tillbaka från en svår misshandel som kom sig av att han var på fel ställe vid fel tidpunkt. Hans nära och kära står vid sidan av och vrider händer i förtvivlan och vanmakt, det finns inget annat att göra än att avvakta - se tiden an. En annan ung man fick lämna jordelivet alldeles för tidigt på grund av den där sjukdomen som vi helst inte vill säga namnet på - cancer. Så är det kvinnan, mitt i livet, som väntar på besked och inte vet än, kanske på samma otäcka sjukdom. Där finns också barnet som ... Nej, nu räcker det! Livet är inte rättvist, det är hemskt, otäckt, skrämmande och ändå - alldeles underbart. För det är ändå det som räddar oss från att gå under - livet. Ett halmstrå att hänga sig fast vid. Den misshandlade är på väg tillbaka, han har nära och kära och ett liv som väntar. Ett liv gick till spillo, men han har fått leva och satt sina spår hos de som kände honom. Vi andra som står utanför måste värdesätta våra liv genom att leva dem. På så vis kan vi hedra dem som inte längre får finnas bland oss. Det är lätt att gå på och gnälla i vardagen när man tror att den varar för evigt. Det borde vara lättare att lyfta blicken och njuta av den utsikt vi har, här och nu.

Skört!

Häromdagen när jag var på väg ut från ICA mötte jag en kvinna jag beundrar. En snabb kram i hastigheten och en kort fråga: "Hur är det?" "Livet leker och är helt enkelt fantastiskt", svara denna underbara, levnadsglada kvinna samtidigt som hon sprudlar vidare. Det är sådan hon är, enkel, lite naiv, kvick som en ekorre och en förebild av livet. Vi har ingen djupare kontakt numera men av att bara fått lära känna henne har jag fått lärdomar för livet, Så i dagarna har jag förstått att hon har drabbats av en stor förlust, hennes älskade livskamrat har lämnat denna värld och henne. Mina tankar går till henne och jag önskar att det finns någon eller något som kan lindra hennes smärta och sorg. Jag tänker också på livet. hur skört det är och hur viktigt det är att vi lever varje minut som vi får.

Annan dag!

Jaha så var den över för denna gång. Påsken alltså! Dags att ta bort kycklingarna och påskäggen. Påskkärringarna skickar vi vidare till Blåkulla och där får de stanna tills nästa år. Nu har vi bara våren att njuta av och det är inte så lite det. Kanske var det sista snön som föll och kanske är det dags för fröken Vår att ta över efter den stränga herr Vinter. Visst gjorde han ett tappert försök att ta kommandot igen men vem faller inte för den ljuva Våren.
Nu gäller det att ta vara på dagarna som ligger framför för de rullar i väg så snabbt, precis som glaskulor på bricka. Låt oss njuta av de kulornas mönster och skiftningar. Våren är så kort men ack så härlig och blomstrande. Knopparna lovar oss att grönskan är på väg. Måhända gör det ont när knoppar brister men ack så vackert och hoppfullt. Precis som livet när det är som bäst och vi står inför en annan dag.

Glad påsk!

Så har påsken infunnit sig. Här hemma smyger sig doften av påskbord runt i luften och i högtalarna dunkar det rockabilly. Kanske för att känna närvaron av grabbarna som är till Elmia för att fira påsk, allt enligt tradition. I en fallfärdig, grönblå häst (läs 740) istället för kvast färdas de genom mellansverige för att möta alla annan motorburen ungdom i Jönköping. Vad som händer där vill inte ens moderstanken tänka. Dock har vi utökat vår skara med en flickvän. En väldigt söt sådan och hon verkar dessutom väldigt trevlig. Härligt!

Nu väntar snart påskmaten på att bli intagen och sedan en stunds matkoma innan vi umgås med mycket mys och trivsel. Jag önskar alla en riktigt GLAD PÅSK och må ni alla njuta av påskens mat, ledighet och helg. Ta hand om varandra!

Påskhälsningar!

Påsklov! Åh, vad mycket jag ska göra. Vårstäda, ta hand om tvätt som ska strykas eller manglas. Göra en "toa-makeover" och förkovra mig själv genom läsning. Pyssla och pynta till påsk. Skicka påskkort, gärna hemmascrappade och fixa fina påskägg till barna. Ja, visst är de stora men ett litet påskägg ska det väl vara. Men ack så jag bedrog mig. Av allt detta så blev det mest hosta och snuva. Visst allt finns ju kvar och inget gör sig självt. Kanhända överlever jag och alla andra utan alla dessa "måsten" som till viss del hamnar på nöjeskontot. Nåja, påskhälsningarna få bli genom mailen och FB. Det funkar nog också. Tvätt, hm, än finns det lakan och örngott i linneskåpet. Förresten är inte lovet slut än så hoppet är inte ute helt. Glad påsk, förresten!

Filmfrukost!

En ledig dag! Det finns inget bestämt utan den ligger framför och väntar på att fyllas, som en cupcake väntar på sin garnering. Vi ska fylla dagen, bit för bit, tillsammans dottern och jag. Det får bli som det kommer och lusten och orken får styra. Starten är given, en filmfrukost. Inspirerad av sommarens resmål faller filmvalet på "Letters from Juliet". Till den serveras en stor mugg nybryggt kaffe och en bricka fylld med ost, frukt, yoghurt mm. Tänk ändå vad livet är gott att leva. Utanför är himlen klar och luften ny. På mig väntar duschen och Jullan tar ett löp i spåret. Hm, så ambitiös hon är, min finaste. Eftersom förkylningen (läs influensan) inte riktigt gett vika får jag ta det lite lugnt. Frisk luft är bra men inte mot hosta. Om en timme eller så, väntar dagen på oss och vi ska ta för oss, tillsammans. För vad vi gör är inte så viktigt utan att vi gör det tillsammans.

Ögonblick!

Det är en vanlig lördag em - kväll härhemma. Ytterdörren öppnas och stängs. Hej och hejdå möter varandra. En del är på väg, in i duschen, till affären och någon är på ingång. Är det ok om jag lånar... Jag skulle bara... Nej, vi äter inte hemma eller jo förresten, kanske se'n. Kan vi sova...? Vi fixar! Jag ska på bio! Jag vet inte, vi ska nog till garaget, kanske eller nå't. Hur många ska äta! 8-9 eller fem, det beror på. Allt är improviserat och bara händer men det är så gott. Köket intas av tre fantastiska brudar som fixar och grejar med mat och dukning. Grabbarna sitter med och trängs om det lilla utrymme som finns. Skratten är nära och stämningen är sååå härlig. Ålder har ingen betydelse när det är högt i tak och andan är god. Inga fjolliga fjortisar här inte utan tjejer som kan skoja och vara sig själva. Trevliga tjejer, säger grabbarna och jag tror att tjejerna tyckte detsamma om dem. Själv njuter jag av hjärtans lust. Det är precis så här det ska vara. Mitt i all förnöjsamhet slås jag av vilken tur jag har och vilken lycka det är att få fånga dessa ögonblick och bara njuta.

Ögonblick av stillhet!

I knoppningens ögonblick!