I ett skede när alla tankar virvlar runt som löv i en höstvind, känner jag ett behov av att låta en del ta form i ord. Vad kan vara bättre än att pränta ner dem på denna blogg, med hjälp av tangenterna. Min vardag, mina innersta tankar, mina ytliga funderingar kan, för en gångs skull, få ett utrymme alldeles för sig själva.

Hur många?

söndag 31 juli 2011

I dag har jag räddat ett liv!

Jaha, då fick man agera livräddare i poolen. Det är minsann inte varje dag som man får göra en dylik insats. Egentligen hade jag bara tänkt mig ett svalkande dopp efter en stunds läsning i baden-baden. Döm om min förvåning när jag möts av någon som kämpar för sitt liv i vår pool. Jag trodde nästan att det var försent men kvicktänkt som man är ibland så var jag raskt framme och sträckte ut en hjälpande hand. Det tog en ganska lång stund innan jag kunde upptäcka någon livsgnista och ett tag verkade det som den tagit stor skada av det ofrivilliga badet - lilla Maria Nyckelpiga. Dock slutade det hela som en solskenshistoria och tur var väl det för då torkade vingarna i dess sken.

lördag 30 juli 2011

Hjärterum!



Hur mycket kan ett hjärta rymma? Jag brukar säga ju mer man älskar och tycker om desto större plats finns. För hur många du än plockar in i dina hjärterum så finns det rum för fler. Visst är det härligt! Runtom mig har jag så många jag älskar och tycker om, de står mig nära och ger mitt liv mening. Alla har de sin plats, sin speciella vrå i mitt hjärta, som bara finns där för dem. Mitt hjärta är som Hotel California, den som checkar in får sin nyckel och blir kvar.

Minnen från förr!

"Mamma min tröja sticks!" -Nej den sticks inte! "Jo, min tröja sticks." -Nejdå den sticks inte! "Jo den sticks visst!" -Nej, larva dig inget nu! Kommer ni ihåg? Lovade ni också er själva att aldrig, aldrig någonsin tvinga era barn att ha tröjor som stacks? Höll ni löftet? Jag tror att om man frågar mina barn så höll jag det inte, fast att jag tror det. -Drick detta nu, det är bra mot förkylning! "Jag vill inte, det är äckligt!" -Nejdå, det är inte äckligt! Drick nu! "Jag tycker inte om, det smakar pyton. - Inget larv, drick nu! Det var den där otäcka "Blutsaften", flaskan med blommor på, med innehållet som smakade vidrigt. Det har jag aldrig tvingat i mina barn. Eller? "Jag har växtvärk!" -Har du? "Mmm, jag behöver en "Barnalbyl" med mjölk." -Är det säkert? "Mmm!" De hade hallonsmak och var jättegoda tillsammans med ett glas mjölk. Hostmedicinen var också söt och god annars var allt nyttigt äckligt. Undrar om mina barn har samma minnen.

fredag 29 juli 2011

Mäktigt muller!

Om ni i sommarnatten har hört muller i grannskapet så är det inte åska ni hört. Efter timmar av tålmodigt mekande, ja dagar rentav veckor, (läs år) så var det äntligen dags för provstart av V8. För den oinvigde är det en åskmullrande motor vars ljud och vibrationer ger pulsökning, hjärtklappning och ståpäls. Himmel vad lycklig man kan bli av bara ett muller. Efter många om och men så var där en efterlängtad gnista, vilket i sig betyder att äntligen var kopplingen av kablar rätt. Plus och minus hit och dit så blev det till slut rätt. Rök och puff och en och annan eldsflamma så kom då mullret. Mullret som vi alla så hett har eftertraktat. Lyckan är total, klackarna och korken i taket. Barracuda -67 318, V8 motor uppstart. Så gött!

Kolla YouTube http://www.youtube.com/watch?v=h3bOf1ukP9E

onsdag 27 juli 2011

Fisens mosse!

Älg på "Fisens mosse"!
Nu är du allt på "Fisens mosse"! Var befinner jag mig då? Finns den? Kan jag hitta den om jag söker på Eniro.se eller hitta.se? Om jag vill ha en vägbeskrivning dit vart vänder jag mig då? Visst är det kul med alla dessa uttryck som vi dagligen slänger oss med men som vi sällan tar oss tid med att analysera. När jag var liten så sa min mormor: "Långt bort i Avdala!". Detta "Avdala" trodde jag bara var nå't påhittat uttryck precis som "Fisens mosse" men döm om min förvåning när jag en dag, som vuxen, kom och åkte och fick se vägskylten "Avdala". Detta fanns alltså i verkligheten men jag är tveksam till att jag någonsin får se skylten med "Fisens mosse". För övrigt så befinner man sig nog på "Pottkanten" om man är på "Fisens mosse" eller i alla fall i närheten.

tisdag 26 juli 2011

Dagens namnsdagsbarn!


På vår vägg i källaren!

Dagens namnsdagbarn är också mitt barn. Mitt mittenbarn. Jesper är ett nordiskt namn som är en variant av Jasper och tyska Kasper (Caspar). Det finns de som hävdar att namnet har sitt ursprung från Caesar och skulle i så fall betyda kejsare. Min Jesper är ingen kejsare men han är dock min prins. Stort GRATTIS till alla som heter Jesper men framförallt till världens bästa - min Jesper!
Lilla Livet


Ett frö - i en kapsel
Ett liv - i en moder
En livmoder som växer, som formar sig efter ett liv.
Som frodas och utvecklas. Suger näring.
En sträng - ett förbund. En förbindelse för livet.
Ett givande - ett tagande. Uppoffring och försakelse.
Skrämmande rädsla och ångest. Betungande ansvar och krav.
Förväntande glädje och stolthet. Lyckan i en hängiven kärlek.
 
Hoppet om en framtid i trygghet.
 
Ytterligare ett liv. En utökad gemenskap.
En individ - ett tillsammans - en familj.
 


Skördealster!




På mitt köksbord stod det tre byttor med nyplockade Svarta Vinbär. Vad gör jag? Saft, gelé, marmelad eller något annat. Kanske något gott till kaffet, något bakat. Mmm, paj med smuldeg, mums! Det får det bli men för att det inte ska bli för kärvt smetar jag ut lite hemmagjort äppelmos i botten på pajformen. På med de svarta bären och smula till sist över den mumsiga pajdegsdegen. Spännande, har aldrig gjort paj på Svarta Vinbär.

Dock finns det massor med bär över. I med allt i en kastrull, på med en massa socker och koka upp. Det kommer så småningom svalna och bli till improviserad sylt. Om nu pajen blir god kan jag ta sylten nästa gång det är dags för paj. Tänk vilka delikatesser vår trädgård (eller någon annans) har att erbjuda.


måndag 25 juli 2011

Ett ögonblick!

Om "ett ögonblick" faller kronbladen!
"Ett ögonblick!" måste vara ett av de mest missbrukade uttryck som finns. Vad är "ett ögonblick"? Ordagrant borde det betyda att du hinner knappt blinka så är det dags. Vi slänger oss med "ett ögonblick" hur som helst utan att överhuvudtaget reflektera över var det innebär. Jag säger: "kommer om ett ögonblick" och menar om en liten stund. Det står på dataskärmen "uppdaterar inom ett ögonblick" och två timmar senare står den fortfarande kvar i samma läge. Det finns dock tillfällen när det känns befogat att använda uttrycket. När jag sitter vid tv:n eller datorn och tittar på något intressant, någon pockar på min uppmärksamhet, då kan jag sätt upp min hand och snabbt säga: "Sch, om ett ögonblick!". För där just då blir det bara just "ett ögonblick".

söndag 24 juli 2011

Livet!

Glädjen över livet är kraften som för oss framåt. Att se framåt med förväntan ger hopp om fler fina dagar. Det är viktigt att fylla livet, oavsett med vad. Strunt, betydelsefulla saker om vartannat.  Det är det som är LIVET! Så njut av varje ögonblick för de kommer inte igen. Ta vara på dagen, stunden, tiden och livet, det går inte i repris! Vem vet vad morgondagen har i sitt sköte, vem vet hur många de blir och vart de för oss. Sträck ut din hand, håll i den som behöver och släpp taget när så krävs. Ge av din tid, dela någon annans och låt den förvandlas till minnen att dela. Det kan ge kraft de dagar när vi behöver det som mest.

lördag 23 juli 2011

Världens ondska!

Människan vandrar i sin trygghet oförberedd på den grymhet och ondska som kan drabba. Nu har den drabbat och den har slagit hårt. Hårt mot ett demokratiskt samhälle, hårt mot oskyldiga ungdomar i början av deras liv. Det är ofattbart att ta in och förstå varför. Var får denna ondska sin näring och hur kan detta hat uppstå? Sorg och vanmakt lamslår en omvärld, inte ens i fantasin kan man föreställa sig den smärta och ångest som de berörda får utstå. Ord är futtiga men får ändå vara det vapen som vi svarar med och den lindring som önskas.

fredag 22 juli 2011

När nätterna blir långa...

Sommarkväll vid Höga Kusten, kl 22.04.
Sommarnätterna vill gärna bli långa. Det är svårt att att låta bli att vända på dygnet. Klockan blir gärna långt över midnatt innan sängen intas och sömnen inträder. Trots att klockan är satt på alarm varje morgon och sovmorgonen är knappt märkbar, så blir natten sen. Det är inte kanske att vända på dygnet utan minska antalet timmar sömn. Hursomhelst så är man förvånansvärt pigg och man orkar trots sömnbristen men visst en liten slummer efter lunch i en solbelyst baden-baden skulle inte vara helt fel.

torsdag 21 juli 2011

Norrlandsgäster!

Så har vi fått "storfrämmat". Släktingar, till maken, från Norrland har landat hemma på gården. Vi träffas inte ofta men det är inget som märks. Det pratas friskt och ohämmat om ditten och datten. Det största kruxet är att försöka undvika att härma deras underbara norrländska. De åker ingenstans utan de "far" och det är inte frågan om var sakerna är utan "vars" de är. Det är en sådan härlig melodi i dialekten så det är stört omöjligt att inte sjunga med. En få försök å håll sig till närkingskan så gott de gå.

onsdag 20 juli 2011

Lantbröd!

Just nu luktar det som i ett bageri hemma i mitt kök. På bänken ligger tre limpor lantbröd och i ugnen väntar tre till. Det ger en sådan härlig känsla av förnöjsamhet, den här doften av hembakt. Ett enkelt sätt att skapa lite hemtrevnad och att dessutom skaffa sig lite pluspoäng. För mig är färskt matbröd förknippat med semester, framförallt på Långasand, Västkusten. Där tog jag en löprunda eller promenad, tidigt på morgonen innan någon annan hade vaknat. På vägen hem gick jag förbi affären och inhandlade nybakade småbröd. Väl tillbaka i stugan bullades det upp med en härlig frukost, som för det mesta intogs på altanen med utsikt över havet. Visst här hemma finns ingen havsutsikt och morgonpromenaderna är det lite si och så med, men färskt bröd som jag bakat själv kan jag ändock skryta med.

tisdag 19 juli 2011

Spelar ingen roll!


Undrar om det är någon som minns de små killarna i The Pinks från Degerfors eller Karlskoga. På 80-talet var de otroligt populära med låtar som "Det spelar ingen roll..." och "Helena och jag". På den tiden jobbade jag på dagis och alla barn nynnade på deras musik. Så var det en av våra treåringar som satt i hallen och sjöng på just den låten: "Det spelar ingen roll, det spelar ingen roll..." men det var som om skivan hakade sig där. Han kom inte på mer av texten så han upprepade dessa rader gång på gång. Vår städerska kom förbi och hörde hans "Det spelar ingen roll..." och intresserat undrade hon: "Vad är det som inte spelar någon roll?" Storögt tittar han upp och plötsligt släpper hacket i skivan och han minns fortsättningen av texten: "Hur du ser ut...!", utbrister han med eftertryck. Vår städerska såg väldigt förvånad ut och vi andra fick oss ett gott skratt. Jag undrar om han minns, treåringen som nu är en vuxen man.

måndag 18 juli 2011

Kärt återbesök!

Det finns människor som man träffar ytterst få gånger, ibland inte ens en gång per år, men ändå är de en nära. I kväll har jag varit hos mina svärföräldrar och träffat just en så'n människa. Vi är inte släkt, kanske kan man säga att vi är släkt med släkten, men det är knappt. Geografiskt är det väldigt långt mellan våra hem. Trots detta kan jag känna närhet, även om jag önskar att det var närmare. Närmare till att titta in på en kopp kaffe, närmare att ta en promenad och få ta del av varandras liv och familjer genom samtal. Bara vetskapen om att denna människa finns och existerar ger en innerlig känsla. Det är en fantastiskt ödmjuk och varm människa, som jag är tacksam över att få uppleva och att han är en del av mitt liv, även om det är i periferin.

"Gruvgubben"

Jane Austen

Regnet fullkomligt öser ner utanför mitt fönster. Det är ett ihållande, rakt-ner-strilande regn som gör en blöt ända in i själen. Dock är väder inget hinder för mig. Jag varvar gärna läsningen av boken i baden-baden, med läsning av bok i soffan. Eller så kan jag faktiskt variera mig med att titta på en "bra rulle" som grabbarna omkring mig så populärt uttrycker det. Det lutar åt att det blir en eftermiddag i Jane Austens tecken, vare sig det blir bok eller film. Vi har nyss avverkat BBC's version av "Stolthet och fördom" och densamme ligger på nattduksbordet i bokform och väntar på sin läsare. Det är den senaste utgåvan och översättningen. Den är aningen mer lättläst än de tidigare, tycker jag. Kanske lutar det åt film ändå. "Stolthet och fördom" med Keira Knightley eller "Förnuft och känsla", frågan är vilken version i så fall. Nåja regnet får gärna fortsätta falla, mig gör det inget. Det finns alltid något onyttigt jag kan hitta på.

söndag 17 juli 2011

Kvällens meny!

I kväll serveras på den Lejonordska altanen

  • en välkomstdrink àla smultron
Varmrätt

  • grillad lax, med smak av olivolja, dill och citron
  • råstekt, egen färskpotatis i skivor
  • kall sås med smak av dill, röd lök och stenbitsrom
  • krispig sallad med inslag från den egna köksträdgården
  • Dr L Riesling (nr 7218) Vitt vin, Halvtorrt, Friskt & Fruktigt

Dessert

  • hallonmums toppad med färska smultron och citronmeliss
  • Kiviks Sommarvin (nr 90349) Fruktvin


Vad kan väl vara trevligare än en god middag i glada vänners lag?
(Bilder kommer senare!)

lördag 16 juli 2011

Hallonplockning!

Tog en svängom med gräsklippar'n, det kändes som om det var dags. Konstigt hur trädgården förändras efter en gräsklippning. Det är en så'n tillfredställande känsla att luta sig tillbaka i trädgårdmöblerna och titta ut över en nyklippt gräsmatta som doftar sommar.
 
Plockar en blombukett som ska få pryda altanbordet. Men se där lyser det så rött och grannt i skogen nedanför. Är det? Ja, det är hallon, massor av hallon. På med långa byxor och gummistövlar och tillsammans med maken och dottern plockas de dyrbara bären. Maken plockar också en massa härligt röda smultron. Raskt bestämmer jag mig för att bjuda våra gäster,som kommer i morgon, på HALLONMUMS. Det är en mousse gjord på hallon och vispgrädde. Tänker toppa med färska smultron och lite citronmeliss till prydnad. Det riktigt vattnas i min mun och hoppas att våra gäster kommer att uppskatta smaken av sommar.

Vykort!


Förr, då fick man vykort från sina semestrande vänner och släktingar. Det blir mer och mer ovanligt och själv är jag urdålig på att skicka vykort från semestern. Jag minns att jag ibland hade så många att skriva till att det blev speciella fraser nerkrafsade på vykorten. Korten i sig valdes med omsorg och beroende på vilka de skulle skickas till. De äldre i släkten fick typiska vykort med motiv från platsen där semestern tillbringades, yngre släktingar fick vykort med humor och riktigt nära och kära vänner fick kort med speciella budskap. Dock var frasen densamma: "Sänder soliga och varma semesterhälsningar från ett semesterparadis" eller " Sänder regniga men varma semesterhälsningar från ett mulet semesterparadis". Ibland undrar jag hur det ska gå för vykortstillverkarna när fler och fler skickar sina semesterhälsningar via SMS, email eller från Facebook.
Härom dagen damp det dock ner ett vykort i min brevlåda, adresserat till mig. Underbart! Det är en fantastisk känsla att veta att någon tänker på en och faktiskt tar sig tid att skicka ett vykort. Kortet är postat i Sarajevo och avsändaren är en underbart härlig kvinna och kollega. Hälsningen värmer och sätter guldkant på min dag. Tack Edwina!

fredag 15 juli 2011

Bullbak!


Utanför skvätter det vatten och himlen är ogenomträngligt grå. Det innebär, för mig och dottern, BULLBAK! Frysen bara väntar på att matas med något gott till kaffet. Ja, kanske inte bara frysen. Det finns ju några som faktiskt älskar lukten av bullbak och fullkomligt frossar i "bullsnuttar" och varma bullar med mjölk. För er som inte vet vad en "bullsnutt" är, kan jag berätta att det är yttersta änden av den hoprullade degen. Den biten som inte riktigt kan bli en bra bulle. Det är den lilla "snutten" som så enkelt slinker ner som en smakbit. Nåja idag blir det andra bullar av dem eftersom "provsmakarna" endera jobbar eller sover. Hembakta bullar är kärlek, säger en av mina käraste vänner och jag håller med. Mina bullbak sker av kärlek till min familj eftersom jag vet hur högt de uppskattar det och min självkänsla mår bra när jag hör deras lyckliga "Mmmm. bullar!" och hur de smaskande trycker i sig bulle efter bulle. Dessutom förklarar de sin kärlek till "mamman som bakar de godaste bullarna i världen!" Det är värt!



torsdag 14 juli 2011

Gun-Britt 80 år!

Vår grannfru fyller idag den aktningsvärda åldern av 80 år. Hon är inte som vilken annan 80-åring som helst utan hon är en på miljarden. I henne finns det både ös och klös. Jag skulle kunna berätta hårresande episoder om henne som det är knappt jag tror på själv. Som när hon kom ut till bilen en morgon (hon är tidningsbud, obs är) och fick syn på en tjuv som tänkte stjäla hennes släpkärra. Tjuven tar till flykten med sin bil och själv tar hon en stor sten, slänger in den i bilen och drar efter i högsta fart. -Vad skulle du göra med stenen? frågade jag. -Ja, de hade i alla fall fått en bula på bilen om jag hunnit ikapp dem! Ja, det är så'n hon är, grannfrun. Hon är tuff och kaxig, en riktigt äkta krutgumma men snäll och omtänksam. Jag hoppas att hon blir firad efter förtjänst, alltså tills solen går upp. Stort GRATTIS önskar vi i huset bredvid!

onsdag 13 juli 2011

På promenaden!


En vanlig kvällspromenad kan vara fylld av små glimtar och guldkorn, bara man håller sina sinnen öppna.


En kamera förevigar också ögonblicket!


Skåptomt!

Nu är det dags att fylla på i skåpen. Massor av sån't där som måste finnas för att det ska vara lätt att bestämma vad det ska bli till middag - saknas. Svårt att sätta finger'n på och väldigt svårt att få till en inköpslista. Det handlar alltså om att börja från början i butiken, ha tålamod och låta utbudet inspirera.
- Jag kan handla, säger maken. Icke sa nicke, tänker jag. Då blir det bara inspiration och suget som styr. Vilket nästan alltid betyder udda saker som Jägarfalukorv, tex eller chiliost. -Nej, säger jag så vänligt jag kan. Jag måste handla för jag vet nog bättre vad som fattas, det är ju trots allt jag som ansvarar för matlagning så här i sommarlovstider. (Kanske annars också förresten.) Så nu måste jag leva upp till mitt skåpfyllarlöfte måtte det lyckas denna gång också.

Barracuda -67!

Motorlyft!


















I vårt garage står en gammal bil från -67. Det är en Plymouth Barracuda och varje gång jag ser den tar den mig med på en nostalgitripp. Egentligen är det äldste sonens men för 27 år sedan var det en annan ung man som stod som ägare. Samme man som jag, för övrigt, numera är gift med. Vi pratar alltså om exakt samma bil. Tack vare registreringsnumret kunde den spåras till en ägare i norra Värmland. Efter några telefonsamtal och en resa, bytte denna bil ägare ytterligare en gång. Nu är det inte så enkelt att köpa en bil i delar, delar som dessutom kostar pengar. Eller vad sägs om bultar för 100 - 150:-, PER STYCK. Tålamodet kräver sitt men plånboken styr. Att vara fattig student och renovera en kostsam amerikanare, är som att stoppa pengar i en sparbössa som man kastat bort nyckeln till. Det är nu inte bara tid, pengar och tålamod som krävs. Kunskap är ett måste och det man inte kan, får man lära på vägen, så att säga. Viktigast av allt är kanske det stöd och den uppmuntran som nära & kära och omgivningen kan ge. Vad gäller detta är sonen lyckosam. Vid sin sida har han en lillebror som alltid är beredd med en utsträckt hand, han har en kompis som aldrig ger upp utan knuffar på i rätt riktning och vi andra här hemma står för markservice och ivriga hejarop. Full av beundran står jag bredvid och ser på, ett till synes ibland omöjligt arbete, som sakteliga tar form. Jag imponeras av den envishet och det tålamod och kanske mest av allt av den målmedvetenhet som finns där. Glad och lycklig är jag också över att få ha dessa fina grabbar omkring mig och om jag kan bidra med det minsta lilla är det nog för mig. (Förnekar dock inte att jag är så trött på svarta oljefingrar överallt!)

tisdag 12 juli 2011

Morgonkaffe!



Doften av det första kaffet för dagen är som en lisa för själen. Du vet att när de första dropparna når din mun, så dröjer det inte förrän du ser annorlunda på saker och ting. Du må vara trött och deppig men morgonkaffet ger lite ljusning. Det får molnen att skingra sig och hoppet att återvända. Har du sedan förmånen att få inta det på altanen, i trädgården, på balkongen eller någonstans ute i vår vackra sommar, då får kaffet sin fulländade effekt. Stackars dig som inget kaffe dricker, må du få din njutning på annat sätt.

måndag 11 juli 2011

Utomhus!


Gå ut! Ja, just du och just nu! Gå ut i solen, lägg dig i hängmattan, Baden Baden eller på en filt. Gå ut och ta vara på de strålar som solen äntligen sänder oss. Gå ut och njut av den korta sommaren som är fylld av det vi behöver lagra inför den kommande dystra vintern. Ok jag går ut nu! Vänta ska bara ....

Det är dags nu kära vänner...

Jag är så lyckligt förunnad över att ha ett arbete som jag älskar. Det är stora ord men det är faktiskt så. Det är med lätta och förväntansfulla steg som jag går till jobbet varje dag. Där möter jag massor med utmaningar som inte är förutsägbara och inspiration från både elever och kollegor. Det är inte utan att jag saknar detta, nu när det är sommarlov. Att skiljas inför sommaren ger alltid blandade känslor. Behovet av att rensa ur sig själv, att slappna av och göra saker som annars inte hinns med är stort och efterlängtat. Men, det finns alltid ett men, saknaden av elever och kollegor finns där som ett skavsår, myggbett eller en liten sten i skon. Den gör sig påmind när man minst anar det och jag förundras varje gång av de starka band som finns.
Inför detta sommarlov stod jag inför en omvälvande separation. Alla som känner mig väl, vet att jag är separationsångesten personifierad. Fyra av mina kollegor, mig närstående på olika sätt, hade bestämt sig för att gå i pension. Alla dessa fyra har på olika sätt påverkat och inspirerat mig, både som människa och lärare. Det är kollegor som jag känner en djup respekt för, för deras kunnande, deras personligheter och för de medmänniskor de är. Det tomrum som de efterlämnar kommer att vara svårt, rent omöjligt att fylla men de spår de lämnat kommer jag att försöka följa.
Följande text satte jag samman till melodin av ”The Rose” och vi kollegor sjöng dessa ord för våra blivande pensionärer:



Till Inger, en klippa trygg att luta sig mot.
Det är dags nu kära vänner
det är dags att ta farväl
Eran tid här är nu över
o vi önskar er allt väl
Ni har lämnat massa minnen
som vi alla delat har



Era fotspår kommer alltid
på vår skola finnas kvar
Till Annika, någon att hålla i när stormen ryter.
Ni stått pall i alla väder
det har varit ur och skur
Mången rektor har er passerat
det har gått i moll och dur
Trots alla vindar som har virvlat
och all förändring som har skett

Ni har stått som starka furor
och er kunskap har ni gett

Till Kristina, en pedagog - omtänksam och godhjärtad.
Det finns mycket fint att säga
när vi inför dagen står
Orden vill ej riktigt räcka
kanske kommer det en tår
Men vi alla här på skolan
o alla barn i alla dar
Vi vill att ni ska veta
att i hjärtat finns ni kvar



Till Christina, en källa av kunskap.

söndag 10 juli 2011

Konfirmation 3 juli 2011

För precis en vecka sedan firade vi dotterns konfirmation här hemma. Ja först var vi i kyrkan förstås! En hel del har förändrats sedan jag konfirmerades. Inget förhör och det är väldigt avslappnat och gemytligt. Klart blir jag lite nostalgisk och minns min egen konfirmation. Jag hade en vit, vacker långklänning med blåa band och det var nervöst och pirrigt. Ingen ville gå bredvid mig i intåget för de var så rädda att jag skulle börja skratta och det gjorde jag också, fast under välsignelsen. Dottern skötte sig däremot förträffligt. Hon var vacker som en dröm, i en klänning som jag hade när jag gick ur nian. Otroligt, det känns som i går.

Uppvaktad blev hon efteråt av många nära och kära men jag tror - att det faktiskt satt fem unga grabbar i kyrkbänken under konfirmationsgudstjänsten, bara för hennes skull, var mer värt än allt guld i världen. Av mig fick hon, förutom presenten, följande ord på vägen;

Tänk att du äntligen kom…

Så sjöng vi för Dig när Du äntligen kom och nu har Du blivit konfirmationsfärdig. Så sakta tar Du några stapplande steg närmare vuxenlivet. Du möter en värld där allt går fortare och fortare och där vägarna blir allt bredare. Glöm inte bort att det finns en avfart och låt den visa vart den kan leda Dig.

Ta den smala grusvägen med blommorna efter vägrenen och fågelkvittret som ackompanjemang. Sänk farten en smula för att njuta av det som är här och nu och av det som är Du och hör Dig till. Du är den finaste för att Du är Du och för att Du vågar vara Dig själv. Du är den vackraste därför att Du låter Ditt ljusa inre lysa upp för oss andra. Du är den klokaste för att de steg Du tar är de steg Du själv har valt. Du är den bästa för det Du gör, gör Du inte bara för Dig själv utan även för andra. Vi är så glada att just Du kom till oss och gissa, gissa om vi hade väntat många da’r på Dig Juliette.

Älskar Dig Kickungen.

Dop!

Idag ska min mamma och pappa döpas. Visst låter det underligt men det är faktiskt så. Nu handlar det förstås inte om en vattenskvätt på huvudet utan ett helt dopp, med kläderna på. Ett av många sätt att bekänna sin tro. Lite imponerad är jag för det är ett stort steg att ta, som också visar omvärlden vilken väg man valt. Nu har de för alltid en kompass med sig och det måste kännas tryggt. Vi andra fortsätter att förlita oss på Eniro och hitta.se och den inre kompassen. Det funkar det också!

lördag 9 juli 2011

Två flugor på smällen!

J

ag ska aldrig mer säga (eller skriva) att flugor är korkade. När det var dags för fotografering så försvann de, varenda en. Endast redan döda flugor låg kvar men det kändes inte ok att lägga ut en bild på en död fluga. Så dök det upp en, i köket! Mannen fick fram kameran snabbare än blixten men inte satt flugan still. Och när den väl satte sig så satte den sig på en mörk bakgrund så den inte syntes... Inte är de helt korkade i alla fall, men äckliga det är de!

En fluga gör ingen sommar!


Så var vi då mitt i denna efterlängtade sommar. Solen, värmen, myggorna, regnet och allt det andra vi saknar när vintern blåser kall.
Denna sommar har jag gjort en ny upptäckt: JAG HATAR FLUGOR! De bits inte, bränns inte, sticks inte och är väl egentligen helt harmlösa förutom att de är så ÄCKLIGA. Det är löjligt hur något så litet kryp kan väcka så starka känslor i mig. Jag har blivit helt paranoid. Ett glas som har stått framme för länge går inte att dricka ur, en tallrik som blivit berörd av en flugas snuskiga fötter går inte att äta på och allt som ställs fram som ska ätas måste täckas. De gör mig till en skoningslös mördare, jag rullar tidningar till livsfarliga (för flugorna) vapen och slår fullständigt hänsynslöst ihjäl dem. Jag räknar offren och njuter av mängden. Ute surrar de ivrigt runt min svettiga kropp när jag så tappert klipper gräset eller trimmar och de fattar verkligen inte vilken fara de utsätter sig själva för. Jag konstaterar att lika äckliga och snuskiga som de är, lika otroligt korkade är de.